Stone Town är ett sammelsurium av ljud, och vår lägenhet ligger mitt bland det. Det är mysigt och känns levande och jag skrattar lite grann när duvorna springer över plåttaket för att det låter så kul. Och åt böneutropare som ropar "aaaaah -kvack, kvack" (han säger förmodligen inte det, men så låter det)
De flesta ljuden kan jag sova igenom med hjälp av öronproppar, duvorna som springer, barnen som skriker, katterna som bråkar, regn mot plåttak, oftast även böneutropen kl 05.00, eller så vaknar jag och somnar om. Allt det gick bra att sova till till grannens tupp blev knäpp! Jag tycker det är mysigt och idylliskt att vakna till en tupp, men denna tupp hade nog inte riktigt koll på dygnsrytmen för den ropade lite spontant natten igenom!!! Och när en tupp gal, ja, det är ju ett ganska plötsligt ljud och de smala gränderna fungerar lite som en tratt som leder upp ljudet till oss på tredje våningen, så jag höll på att bli psykad av en tupp, övervägde tom att be hotellet fråga grannen om tuppen ;-) men så åkte vi bort över helgen och när vi kom hem var tuppen borta, uppäten eller såld, jag vet inte, men tacksam var jag!
måndag 27 oktober 2014
söndag 26 oktober 2014
Renovering v.43
Då var det dags för bloggsöndag =) denna vecka tycker jag själv
att det inte hänt supermycket då det hänt andra tråkigare händelser
den här veckan så ni får hålla till godo med de bilderna vi tagit.
 |
| Här är dosorna inputsade i väggen och klar för målning. |
 |
| Putsat smygarna färdiga |
 |
| Pågående putsning. |
 |
| Detta är lackfärg på spray men resultatet blev helt okej men kommer antagligen måla det i väggfärgen som är en vit med gulton i så det inte blir kritvit. |
 |
| Fönsterna innan slipning och målning =) |
 |
| En koncentrerad Fredrik som är inne i sitt jobb ;) |
 |
| Här är jag bara grundat fönsterna, det ska på en runda till med grundfärg och sen avsluta med täckfärg, och färgen som är på glaset ska tas bort när vi målat klart fönstret, så det är inte jag som målat dåligt =D |
Kom gärna med feedback för det är alltid roligt
att läsa vad ni tycker =)
att läsa vad ni tycker =)
söndag 19 oktober 2014
Nu börjar det likna något!
 |
| fortsättning från förra helgen med att putsa och snygga till fogarna mellan "suggorna" (betongsten) |
 |
| Min käre svåger erbjöd sig att hjälpa till och han satte igång med att tvätta av dörrar och fönster med ammoniak... |
 |
| ...och även slipade rent kanten på balken. |
 |
| Sen ska ju också elementet grundmålas och det går utmärkt med sprayfärg. |
 |
| Här grundmålas även de bruna balkarna för att sen kunna stryka hela taket en gång till för ett jämnt resultat. |
 |
| Tvättning av tapet på dörr. Resultatet har du två bilder ned. |
 |
| Fick även grundmåla större delar av rören som också målas en gång till när taket målas |
 |
| Efterbild |
 |
| Sen var det dags att putsa upp hela gavelväggen och det börjas med att mura upp ribbor som man drar av bruken mot (se nästa bild). |
 |
| när bruket har torkat lite så är det dags att ta fram putsbrättet (det gula på bilden) för att färdigställa den färdiga ytan. |
 |
| Farsan i full gång! |
 |
| Lagning av diverse håligheter. |
 |
| Väggen putsad och klar! |
 |
| Här kommer den utanpåliggande gamla strömbrytaren och stickkontakterna bytas ut och muras in i väggen. detta blev dock ej helt färdigt den här veckan. Så fortsättning följer nästa vecka! =) |
Här bor vi!
Både jobbet och vår lägenhet ligger i Stone town, en stad av smågator i virrvarr med galna mopedister och cyklister som cyklar rakt igenom :-) Kartan kan man lika väl lämna hemma eftersom den sällan ger någon hjälp, utan det gäller att lära sig vägen i form av, rakt fram, höger vid kattstället (det finns många katter här!) vänster vid den där affären/skylten osv :-) tur för mig som lättare hittar med bildminnet än med en karta, det var inte så lätt men nu hittar jag till affären, jobbet, bankomaten, tur det för när Maria åker hem om en vecka är det jag som ska visa vägen!
Vi bor som sagt på ett hotell, fast i en lägenhet, egna fina rum med egen toalett och gemensamt kök och hall/vardagsrum. En trappa upp har vi en takterrass som vi delar med de andra lägenheterna under oss, vi bor på tredje våningen och trappan är som på många andra ställen med lite olika höjd på trappstegen, men benen har börjat lära sig var de extra stora/små trappstegen finns. :-)
Vi får hjälp att tvätta våra jobbkläder (uniformer från jobbet i dk) och bytt sängkläder samt städat 1-2 gånger i veckan, men annars tar vi hand om oss själv. Handlar gör vi i en "supermarket" vilket motsvarar en litenliten närbutik hemma och grönsaker och frukt handlar vi på marknaden. Frukt och grönt är billigt och gott härnere, som tur är eftersom vi inte tillagar kött själv (går man förbi slaktaren bara en gång under sin vistelse här så är man gladeligen vegetarian) dock äter vi både kött och fisk på restauranger med bra standard. Man kan äta väldigt billigt om man vill äta lokalt och hyfsat billigt (ca 50-70kr) om man vill äta lite finare och dyrare om man vill lyxa till det med smakmeny på takterrassen på vårt systerhotell Emerson and spice.
Vatten släpar vi hem i 12 liters dunkar och tvättar gör vi för hand (två saker som kommer att kännas som världens lyx när jag kommer hem, tvättmaskin och rent vatten i kranen!! ) :-) Andra nya rutiner är att käka Malaria piller och smörja in sig i myggmedel varje dag, samt sova i himmelssäng :-)
Vi bor som sagt på ett hotell, fast i en lägenhet, egna fina rum med egen toalett och gemensamt kök och hall/vardagsrum. En trappa upp har vi en takterrass som vi delar med de andra lägenheterna under oss, vi bor på tredje våningen och trappan är som på många andra ställen med lite olika höjd på trappstegen, men benen har börjat lära sig var de extra stora/små trappstegen finns. :-)
Vi får hjälp att tvätta våra jobbkläder (uniformer från jobbet i dk) och bytt sängkläder samt städat 1-2 gånger i veckan, men annars tar vi hand om oss själv. Handlar gör vi i en "supermarket" vilket motsvarar en litenliten närbutik hemma och grönsaker och frukt handlar vi på marknaden. Frukt och grönt är billigt och gott härnere, som tur är eftersom vi inte tillagar kött själv (går man förbi slaktaren bara en gång under sin vistelse här så är man gladeligen vegetarian) dock äter vi både kött och fisk på restauranger med bra standard. Man kan äta väldigt billigt om man vill äta lokalt och hyfsat billigt (ca 50-70kr) om man vill äta lite finare och dyrare om man vill lyxa till det med smakmeny på takterrassen på vårt systerhotell Emerson and spice.
Vatten släpar vi hem i 12 liters dunkar och tvättar gör vi för hand (två saker som kommer att kännas som världens lyx när jag kommer hem, tvättmaskin och rent vatten i kranen!! ) :-) Andra nya rutiner är att käka Malaria piller och smörja in sig i myggmedel varje dag, samt sova i himmelssäng :-)
Karibu Zanzibar
"Karibu Zanzibar" = välkommen till Zanzibar,
Och det känner jag mig verkligen, både av mina kollegor från Danmark och nya från Zanzibar, samt av personalen på hotellet där våran lägenhet ligger. Alla är vänliga och hjälpsamma!
Att jag skulle åka hit blev bestämt för ungefär ett år sedan, vår chef hade kontakt med danska ambassaden i Tanzania som berättade att.Mnazi Mmoja hospital på Zanzibar behövde hjälp, och så föddes projektet efter många möten och fram och tillbaka. Totalt är vi 10 sjukgymnaster som kommer att ha varit härnere när projektet är slut och jag och Tina är de två sista, än så länge (vi vet inte om projektet fortsätter än) Vi är alltid två härnere vilket är skönt för att utbyta tankar, erfarenheter och såklart socialt :-) projektets föremål är att hjälpa till att få igång en sjukgymnastutbildning på ön så att de kan fyllas på med lite fler sjukgymnaster än de nuvarande två som är de enda på sjukhuset och ön. Och tack vare grymt jobb av mina kollegor så började utbildningen här i september och jag och Maria (som jag är tillsammans med den första månaden) och Tina (som jag är med de sista två mån) ska försöka facilitera och stötta att detta fortsätter :-)
Dagarna börjar oftast kl 8 och då har en del patienter suttit och väntat två timmar redan, ingen är föranmäld utan de kommer och får ett nummer och så blir de inropade i nummerordning. Måndagar och onsdagar kommer det vuxna (med allt från stroke, ryggmärgsskador, frakturer, långvarig smärta, ryggproblem, you name it) och tisdagar och torsdagar är barndagar, då kommer barn som är allt från få dagar och uppåt med torticollis, cp-skador, frakturer, klumpfötter och ibland helt friska barn där föräldrarna är oroliga för att barnet på tre månader inte kan gå. När out-patients är färdiga så är det dags att gå upp på avdelningarna, men innan kl 13 för då kommer de anhöriga till patienterna som ska tvätta, mata, byta sängkläder, komma med medicin - ja, nästan allt. Renligheten är milsvida från sjukhusen hemma och så även materialet, hjälpmedel är väldigt sällsynt och sängarna av olika kvalité. Men folk är väldigt tacksamma för att få hjälp och de mesta av personalen är motiverade för att göra det bästa av situationen och utveckla det som går!
För mig personligen är det otroligt utmanande rent jobbmässigt, många nya diagnoser som jag aldrig möter i mitt jobb till vardags och så att jobba med barn som jag aldrig gjort, och så den lilla detaljen att allt (nästan är på swahili) vi har några snälla söta sjuksköterskor som översätter efter bästa förmåga från swahili till engelska, men det blir ju inte riktigt samma konsultation när man saknar sitt språk. Jag har lärt mig säga böj, sträck, sätt dig, ligg på rygg, ligg på mage, smärta, mycket, lite och med kroppsspråk och få ord så kan man iaf göra lite när våra söta damer inte är där. Men det är häftigt, och spännande och enormt utvecklande att stå i så okänt område! Jag ger inte världens bästa sjukgymnastik till de här patienterna, men jag ger mitt bästa! Mina lokala kollegor är jätteduktiga sjukgymnaster så det är inte heller det vi ska hjälpa till med utan med att försöka strukturera och organisera på ett sätt som gör deras vardag lättare men ändå lite light version i förhållande till hemma eftersom "this is Africa" organisering ofta innebär väldigt lite eller nästintill ingen struktur.
Så det var lite om vad jag ska göra härnere fram till den 20 dec medan Fredrik jobbar på därhemma :-)
Kramar
Och det känner jag mig verkligen, både av mina kollegor från Danmark och nya från Zanzibar, samt av personalen på hotellet där våran lägenhet ligger. Alla är vänliga och hjälpsamma!
Att jag skulle åka hit blev bestämt för ungefär ett år sedan, vår chef hade kontakt med danska ambassaden i Tanzania som berättade att.Mnazi Mmoja hospital på Zanzibar behövde hjälp, och så föddes projektet efter många möten och fram och tillbaka. Totalt är vi 10 sjukgymnaster som kommer att ha varit härnere när projektet är slut och jag och Tina är de två sista, än så länge (vi vet inte om projektet fortsätter än) Vi är alltid två härnere vilket är skönt för att utbyta tankar, erfarenheter och såklart socialt :-) projektets föremål är att hjälpa till att få igång en sjukgymnastutbildning på ön så att de kan fyllas på med lite fler sjukgymnaster än de nuvarande två som är de enda på sjukhuset och ön. Och tack vare grymt jobb av mina kollegor så började utbildningen här i september och jag och Maria (som jag är tillsammans med den första månaden) och Tina (som jag är med de sista två mån) ska försöka facilitera och stötta att detta fortsätter :-)
Dagarna börjar oftast kl 8 och då har en del patienter suttit och väntat två timmar redan, ingen är föranmäld utan de kommer och får ett nummer och så blir de inropade i nummerordning. Måndagar och onsdagar kommer det vuxna (med allt från stroke, ryggmärgsskador, frakturer, långvarig smärta, ryggproblem, you name it) och tisdagar och torsdagar är barndagar, då kommer barn som är allt från få dagar och uppåt med torticollis, cp-skador, frakturer, klumpfötter och ibland helt friska barn där föräldrarna är oroliga för att barnet på tre månader inte kan gå. När out-patients är färdiga så är det dags att gå upp på avdelningarna, men innan kl 13 för då kommer de anhöriga till patienterna som ska tvätta, mata, byta sängkläder, komma med medicin - ja, nästan allt. Renligheten är milsvida från sjukhusen hemma och så även materialet, hjälpmedel är väldigt sällsynt och sängarna av olika kvalité. Men folk är väldigt tacksamma för att få hjälp och de mesta av personalen är motiverade för att göra det bästa av situationen och utveckla det som går!
För mig personligen är det otroligt utmanande rent jobbmässigt, många nya diagnoser som jag aldrig möter i mitt jobb till vardags och så att jobba med barn som jag aldrig gjort, och så den lilla detaljen att allt (nästan är på swahili) vi har några snälla söta sjuksköterskor som översätter efter bästa förmåga från swahili till engelska, men det blir ju inte riktigt samma konsultation när man saknar sitt språk. Jag har lärt mig säga böj, sträck, sätt dig, ligg på rygg, ligg på mage, smärta, mycket, lite och med kroppsspråk och få ord så kan man iaf göra lite när våra söta damer inte är där. Men det är häftigt, och spännande och enormt utvecklande att stå i så okänt område! Jag ger inte världens bästa sjukgymnastik till de här patienterna, men jag ger mitt bästa! Mina lokala kollegor är jätteduktiga sjukgymnaster så det är inte heller det vi ska hjälpa till med utan med att försöka strukturera och organisera på ett sätt som gör deras vardag lättare men ändå lite light version i förhållande till hemma eftersom "this is Africa" organisering ofta innebär väldigt lite eller nästintill ingen struktur.
Så det var lite om vad jag ska göra härnere fram till den 20 dec medan Fredrik jobbar på därhemma :-)
Kramar
lördag 11 oktober 2014
Projekt källarrum inkl duschrum
Nu är huset äntligen vårt :D ett hus som min (Fredriks) farfar byggde på 50-talet
och nu har vi satt igång vårt projekt nere i källaren med att få till ett rum att bo i, medan farmor bor kvar på ovanvåningen och mina föräldrar mittemot, ett riktigt italienskt familjehem ;-) Huset är på 94+110 kvadrat och ligger på Limhamn.
 |
| Lite pausunderhållning i rensningen är inte helt fel :) Denna gång av Lindahlbrothers :D |
 |
| Rivning inne i snickeriverkstaden. |
 | ||
| Det är här allt har hänt, här har man stått många gånger och snickrat tillsammans med min farfar. kanske redan här man startade sin karriär som byggnadsarbetare :D
|
 | ||||
| Rivning av väggen mellan Verkstaden och Gillestugan, det blev en hel del karatesparkar :D
|
 |
| Före |
 |
| Efter -Borttagning av lim efter plastmatta på golv |
 |
| Samtidigt som jag gjorde vid golvet bilade min far ner putsen från den ena väggen |
 |
| putsen är nere och golvet är klart, nu återstår ta bort färg och spackel på väggarna, måste ha ren yta när man ska måla med silikatfärg, en färg som andas liksom hela väggen ska göra när vi är klara :D |
Nolltvanitton mot nya äventyr!!!
Denna gång av helt annan karaktär än det förra, nämligen husköp och utlandsarbete!!! :-)
Sommaren gick fort efter cykelresan, vi hade pausat försäljningen av vår lägenhet under cykeläventyret så när vi kom hem var det dags att ta tag i det igen, och efter en visning var den såld!! Och tjejen ville gärna flytta in direkt - ops! Där stod vi utan hus och med en resa till Alaska inplanerad, men det gick. Det blev flyttpackning och flytt och besök hos mäklare och bank och den 25 september blev vi husägare. Kanske överflödigt att berätta att cyklarna har fått en paus ;-)
Tre dagar senare klev Frida på flyget mot ZANZIBAR :-) för tre månaders jobb på Mnazi Mmoja hospital, en resa som varit planerad i över ett år, och nu plötsligt var det dags!
Så ambitionen är att låta er följa med på två äventyr lite parallellt, får se hur det går :-)
Sommaren gick fort efter cykelresan, vi hade pausat försäljningen av vår lägenhet under cykeläventyret så när vi kom hem var det dags att ta tag i det igen, och efter en visning var den såld!! Och tjejen ville gärna flytta in direkt - ops! Där stod vi utan hus och med en resa till Alaska inplanerad, men det gick. Det blev flyttpackning och flytt och besök hos mäklare och bank och den 25 september blev vi husägare. Kanske överflödigt att berätta att cyklarna har fått en paus ;-)
Tre dagar senare klev Frida på flyget mot ZANZIBAR :-) för tre månaders jobb på Mnazi Mmoja hospital, en resa som varit planerad i över ett år, och nu plötsligt var det dags!
Så ambitionen är att låta er följa med på två äventyr lite parallellt, får se hur det går :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)